Paradigmskifte

I min förra post här, den som handlade om Utvecklingen, nämnde jag ordet paradigmskifte på slutet. Ett paradigm är det fundamentala övergripande synsätt eller tankemönster som vårt vetande och medvetande vilar på. Det har ändrats många gånger under mänsklighetens gång, och dessa förändringar har varit förutsättningen för, och även resultat av, exempelvis teknikens utveckling.

Jag tänker till exempel på vår bild av världsalltet, eller universum som vi kallar det dag. Jag läste just någonstans att vi kan se 100 miljarder stjärnor på himlen och att många miljoner av dem har planeter och att det skulle vara konstigt om inte en del av dem hyste någon form av liv. Man har till och med hittat en del planeter som liknar Jorden.

Vi har ett ofattbart antal ofattbart stora stjärnor i en ofattbart stor rymd, och vi kan inte nå dem eftersom de ligger ofattbart långt borta. Snacka om ofattbart! Inget dåligt paradigm, på min ära.

När jag var barn funderade vi ibland över en paradox som lät ungefär så här: Långt ute i öknen, tusentals mil från närmaste levande varelse, växer ett gammalt torrt träd. En dag blåser det omkull och faller till marken. Om ingen finns där som kan höra det, så blir det inget brak!

En hisnande tanke! Inget brak?

Lite eftertanke gör förstås att man inser att det beror på vad man menar med ett brak. Menar vi den tryckvåg (förtätning/förtunning av luften) som uppstår kring det fallande trädet då det träffar marken och som sedan fortplantas genom luften i form av en halvsfär tills den blir så svag att den blir försumbar? Eller menar vi den perception som en människa får då hennes trumhinna träffas av denna tryckvåg? Menar vi det första blir det naturligtvis ett brak oavsett om det finns en människa i närheten. Menar vi det andra blir det förstås inget brak om det inte finns en varelse med minst en trumhinna som kan höra braket.

Lite mer eftertanke skadar inte. Vad är det egentligen vi skapar våra paradigm kring? Jo det är våra perceptioner. Det vi inte varseblir vet vi inget om, och därför kan vi inte uttala oss om huruvida det finns eller inte, eller ens vad det är som skulle kunna finnas. Så innan våra perceptioner utvidgades av mikroskopet kunde vi inte veta att det skulle kunna finnas bakterier och innan teleskopet uppfanns kunde vi inte veta mer om världsalltet än det vi såg med våra ögon.

Enligt en gammal världsbild var Jorden platt och stjärnorna satt på en halvsfär som välvde sig över marken. Än sen då, vi såg ju tydligt att det var så! Och att det inte fanns mindre beståndsdelar i materien än eld, jord, luft och vatten, kunde vi ju också se.

Håll i er nu, för nu vill jag att ni ska tänka utanför boxen.

Fanns vårt ofattbart stora universum med sitt ofattbart stora antal galaxer och stjärnor överhuvudtaget innan vi kom så långt att vi kunde varsebli det? Vi kan varsebli det nu med våra teleskop och apparater och därför finns det. Men hur är det med allt annat som vi ännu inte kan varsebli. Finns det? Eller finns det inte, precis som braket som ingen hörde? Är det rentav vår varseblivning som skapar det?

Vi kan inte ens föreställa oss vad det skulle kunna vara. Det vi gör idag för att vidga våra vyer är att hitta nya galaxer, nya stjärnor, nya partiklar. Men det är fortfarande partiklar, ofattbart många, en del ofattbart stora och en del ofattbart små. Tänk om det kommer att finnas något annat än partiklar, något som vi ännu inte har en aning om, när vi äntligen kommer så långt att vi kan varsebli detta?

Kan det finnas varelser (aliens!) som varseblir helt andra saker än vi, och som därför har ett världsallt som är helt annorlunda beskaffat? Ett världsallt som finns för dem men inte för oss, och vice versa. Kommer vi att kunna möta dem i så fall? Vi försöker beskriva världsalltet med ord. Men de ord vi har gemensamt räcker bara till för att beskriva föreställningar som vi har gemensamt, och knappt det. För vad är egentligen ett brak?

Vi kan nog vänta oss att nästa paradigmskifte blir med dunder såväl som brak, till och med värre än det dunder och brak (brak ja, som sagt!) som hördes till exempel när vi kom överens om att Jorden inte bara är rund utan också kretsar kring solen.

Så håll i hatten pôjkar och flickor! Sjujädrar i min talg att vi det måste!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>