Vetenskap eller … ?

”Det intuitiva sinnet är en helig gåva och det rationella sinnet en trogen tjänare. Vi har skapat ett samhälle som hyllar tjänaren och har glömt gåvan.”

Detta är ett citat som tillskrivs Albert Einstein. Varför skriver jag det här då? Därför att jag har skrivit en del om vetenskap innan, och det här är ett uttalande som kan verka märkligt för att komma från en av vetenskapen vederbörligen godkänd källa.

Intuitivt sinne, intuitiv kunskap, är något som endast kan finnas hos den levande människan (och andra levande varelser). Men människan är något som vår vetenskap konsekvent strävar att ta bort ur ekvationen. ”Den mänskliga faktorn” betraktas uteslutande som en felkälla. Vetenskaplig kunskap skall kunna leda till förutsägelser och den ska kunna verifieras med experiment när som helst, var som helst och av vem som helst. Den ska kunna datorbehandlas och kunna säkerställas matematiskt och statistiskt. Annars är den inte vetenskaplig.

Ändå är det inom fysiken väl känt att det faktum att man betraktar ett fenomen förändrar själva fenomenet. Det är alltså inte utan betydelse att det är människan som skaffar sig kunskap och att detta att människan är inblandad i hög grad påverkar själva kunskapen.

Vår tids vetenskap är bra på att förklara vår tids fenomen. Somliga av dem. Men går man några tusen år tillbaka i tiden hittar arkeologer och historiker drösvis med ting som för vår vetenskap är fullständiga gåtor. Det har funnits mänskliga högkulturer långt tillbaka i tiden vilkas grundvalar är fullständigt obegripliga för oss. Även om vi gör våra små patetiska försök att förklara hur de egyptiska pyramiderna byggdes eller varifrån sumererna fick skrivkonsten eller aztekerna sin astronomi.

Vårt vetenskapliga sätt att skaffa kunskap anses idag allmänt vara det enda sättet att skaffa kunskap. Men det finns också en flora av alternativa åskådningar och rörelser, mer eller mindre lyckade, som hävdar en annan ståndpunkt. Företrädare för dessa betraktas allmänt som charlataner. Vetenskapen har idag mutat in ett smalt fält av kunskapssökande som fungerar men bidrar utöver det endast med åsikten att det inte finns något annat sätt att söka kunskap.

Men om vi för ett ögonblick skulle ge utrymme åt tanken att denna begränsning av vetenskaplig kunskap (och metod) i själva verket är en mycket stor begränsning, var hamnar vi då? Rimligtvis i slutsatsen att det finns mycket kunskap som är oåtkomlig för oss. Frågan är hur mycket.

August Kekulé, en framstående kemist under 1800-talet, sade sig ha upptäckt kolringen inom den organiska kemin under en dagdröm där han hade en vision av atomkedjan som en orm som bet sig själv i svansen. Naturligtvis skulle denna dagdröm inte kunna inträffa utan att August Kekulé (eller någon annan människa) var inblandad. Det är svårt att föreställa sig att den härrör från något annat än det som Einstein kallar det intuitiva sinnet. Många andra grundläggande vetenskapliga upptäckter har sin upprinnelse i en idé som en människa fått och sedan undersöker med vetenskapliga metoder för att få den bekräftad. Men om man inte hittar några lämpliga metoder eller någon lämplig matematisk procedur för att göra detta, så har man ingen annan utväg än att spola själva idén. Kanske är det inte givet att det är rätt att göra så?

Andra kulturer visar sig ibland mera öppna för alternativ kunskap än den västerländska. I Asien betraktas till exempel akupunktur och besläktade områden inte som nonsens på samma sätt som i västerlandet. En del sådan kunskap sipprar över hit, men man kan hålla det för troligt att mängder av äldre kunskap finns bevarad på platser på Jorden som vi inte har en aning om.

Vårt sätt att sätta människan åt sidan när det gäller kunskapssökande kan ge effekter som inte omedelbart ger intryck av att vara önskade. Människan betraktas inte som en tänkande emotionell varelse värd att ägnas uppmärksamhet, utan bara som en kropp som vid behov ska åtgärdas utifrån. Om man ägnar tänkande och emotion någon uppmärksamhet betraktas de som elektrokemiska processer i hjärnan som måste hanteras med elektrokemiska metoder. Det låter bra, men man finner trots detta synsätt att många människor mår förbannat dåligt i vår värld idag och att många människor söker utanför den traditionella vetenskapen efter ting som kan få dem att må mindre dåligt.

Den mänskliga kultur som har koll på både det emotionella, det andliga och det fysiska har vi ännu inte sett (vilket inte betyder att den inte kan ha funnits någon gång långt tillbaka i tiden). Men jag tänker mig att det ändå är hoppet om detta som gör att vi trots allt inte ger upp utan fortsätter att vara med i spelet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>