Om författande

Det kan finnas många olika skäl till att man skriver.

Ett av dem kan vara att man vill bli författare eller skriftställare som det hette förr. En författare skriver böcker som publiceras av en förläggare och säljs i bokhandeln och inbringar lite pengar och ryktbarhet åt författaren.

Om man nu inte är författare utan vill bli en kanske man går en kurs av typen ”How to Write a Book and Become a Published Author”. Sedan sätter man sig och skriver en bok enligt de riktlinjer för skrivande av bok som man fått lära sig. Är man riktigt duktig kollar man på nätet efter ”Tips om hur Du skriver en Bättre Bok” eller liknande och så ändrar man lite i sin bok så att det blir en ännu bättre bok. Sedan får man den publicerad av en förläggare enligt de riktlinjer man fått lära sig i kursen. För säkerhets skull kan man analysera sin bok först enligt passande normer för att få se om den innehåller de Element som krävs av en Riktig Bok.

Sen skriver man en Bok till på samma sätt och sedan är man en Publicerad Författare.

Men det kan finnas andra skäl till att skriva. Man kanske skriver därför att det är kul. Det har jag gjort ganska mycket. Det skrivna hamnar i byrålådan eller på datorns hårddisk och där blir det kvar. Men det var kul att skriva det!

Ett annat skäl till att skriva kan vara att man vill berätta något. Det är ett rätt kinkigt skäl, för om man vill berätta något är det oftast så att man vill att det ska finnas någon som man vill berätta det för. Man sätter sig och skriver en bok och när den är färdig vill man att någon ska läsa den och ta emot det man vill berätta. Men innan man lyckas med det måste det skrivna ta sig igenom flera filter. Först skickar man manuset till en rad förläggare som svarar ”kan du inte berätta något annat istället?” eller ”den här boken liknar inte en Riktig Bok och då kan vi inte ge ut den”, eller undantagsvis ”den här boken är riktigt bra men vi kan i alla fall inte ge ut den för vi är ett litet förlag.”

När man har stångat pannan blodig tillräckligt många gånger startar man ett eget förlag och ger ut boken själv. Det är idag ganska enkelt fast man får ha någorlunda koll på hur man driver ett företag. Då kommer nästa filter som vi kan kalla marknadsföring. Efter att ha jobbat med olika reklambyråer i 40 år har jag lärt mig två saker: 1. Marknadsföring är inte särskilt effektivt. 2. Marknadsföring kostar mycket pengar.

Att skriva därför att man vill berätta något företer stora likheter med att skriva för byrålådan eller hårddisken: det väcker ungefär lika mycket uppmärksamhet. Bara det att det man berättar är viktigt eller intressant räcker inte. Tajmingen, nischvalet och slumpen spelar större roll.

Tajmingen kan vara svår, det handlar inte bara om att publicera sin bok lagom till julhelgen eller bokmässan. Slumpen har man helt naturligt inte så stort inflytande över. Men hur är det med nischvalet?

Det vanligaste säkra kortet är att skriva en deckare. En del säger att det redan finns alldeles tillräckligt många deckare men det verkar inte stämma. Somliga författare kan skriva hur många deckare som helst utan att få problem med avsättningen.

En annan bra nisch är att skriva en bok om hur man blir rik. Jag får ständigt e-mail från olika författare som har kommit på den enda absolut osvikliga metoden att bli rik. Först visar de en video, cirka trekvart lång, där de babblar om hur fint det skulle vara att kunna köpa allt man vill ha, vräkig villa och dyr bil och utlandssemester och vad det nu är som man förväntas vilja ha. Sen blir man erbjuden att köpa deras Bok och DVD till Rabatterat Pris.

En variant på det är ”Hur ska du göra för att få allt det du vill ska hända, att hända?” Trekvarts babblande och sedan ska man köpa en bunt DVD och en tjock bok med trollformler för Rabatterat Pris.

Den nischen fungerar tydligen fint i USA men knappast här.

Nischen ”Ohyggliga människoöden” kan också fungera. Värre är det med nischen ”Mindre ohyggliga människoöden som erbjuder en smula hopp”, men den kanske också kan fungera i vissa fall.

Ett annat gott råd är ”skriv om något som du är intresserad av!” Det betyder i alla fall att man vet åtminstone något om det man skriver om. En amerikansk dåre har skrivit en bok ”200 bevis för att jorden inte är rund utan platt” och fått många efterföljare. Han är tydligen väldigt intresserad av detta ämne. Några bevis innehåller den inte men tydligen går det ändå att sälja en sådan bok.

Mitt eget skrivande går inte ut på att jag ska bli författare, däremot vill jag att det jag skriver ska bli läst. Men det måste ändå vara kul att skriva, annars tycker jag själv att det blir dåligt. När jag skriver en bok som jag tycker är viktig och som innehåller något jag vill berätta känner jag att den måste vara precis på det sätt som jag skriver den. I andra fall skriver jag om sådant som jag har hittat på och då kan jag tänka mig att vända och vrida på det skrivna för att det ska bli ”kul att läsa” och inte bara ”kul att skriva.” Det skulle vara intressant att be en lektör titta på en bok av det slaget, men sådant kostar pengar så det får jag vackert låta bli. Lyckligtvis skriver jag inte grammatikfel eller stavfel men en eller annan ”tryckfelsnisse” kan förstås slinka med.

Sen är det marknadsföring då. Förutom ”Betala!” kan marknadsföring sammanfattas med ett ord: JOBBA! Och det man inte har i uthållighet får man ha i plånboken. Så enkelt är det med den saken.

Och sen är man författare.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>