70-årskris

Ja då har man fyllt 70 år. Det är ganska mycket.

Många säger ”det är aldrig för sent” om det finns ett eller annat man vill göra eller vill ändra på i livet, och påpekar att ”du kan vara 40 år eller till och med så lastgammal som 50, det är aldrig för sent!” Visst låter det rart!

Men 70 då?

Man förväntas ha en kris ungefär vart tionde år, eller hur? Trettioårskris, fyrtioårskris, femtioårskris, sextioårskris, sjuttioårskris.

Min sjuttioårskris ser ut så här: Nu har jag fyllt 70 år och har halva livet bakom mig. Hur ska jag orka med den andra halvan?

Sätta fart, jag vet. Men jag kan bli lite missmodig över att kroppen har blivit så misshandlad som den har blivit. Det är svårt att sätta fart när man har värk och envis trötthet.

Jag bombarderas dagligen med e-mail från olika personer och organisationer som har kommit på det enda osvikliga sättet att bli lycklig och rik. De visar en lång pratig video på temat ”vad skulle du tycka om att kunna köpa det hus och den flotta bil du vill ha och ändå ha pengar över? Och dessutom ha kärlek och lycka och allt annat du drömt om. – Jo, gör så här: Betala 67 dollar nedsatt pris (det är alltid nedsatt pris) så får du en bok och en dvd som talar om det enda sättet!”

Alla sätt är olika. Kan man då lita på att alla sätt är bra? Skulle inte tro det. Dessutom verkar det vara så att det yttersta tecknet på lycka, det som alla är överens om, är flott villa, flott bil, lyxig semesterresa och pengar.

Summan av det hela verkar ändå vara ungefär samma: vill du bli framgångsrik och lycklig – jobba på det.

Värk, artros, cancer, urostomi. Ett annat sätt att hantera det: skriv något om det! Det känns inte särskilt angeläget. Vem har intresse av att läsa om mina farthinder? Det finns en annan sida av saken också som många påpekar. Vad är det som manifesterar sig i tillvaron? Det är det man har uppmärksamhet på. Har du uppmärksamhet på elände får du elände. Du skapar din egen verklighet.

Jag minns historien om den gamla indianen som berättade för en ung grabb, ”Det finns två vargar inne i dig, den ena är godhet, glädje, hälsa, kärlek, allt du längtar efter. Den andra är ondska, hat, förstörelse. De för krig mot varandra inne i dig, hela tiden.” Och grabben frågar ”Men vem vinner?” och får svaret ”The one you feed.” Den du ger mat.

Enligt uråldriga hinduiska skrifter och flera moderna andliga läror är det alltid ens egna tankar och ens egen tro som manifesterar sig. Det jag tänker på skapar jag. Men om jag inte tänker på något och det ändå skapas, vad beror det då på? Det beror på mitt undermedvetna. Nittio procent av det jag skapar gör jag undermedvetet. Snopet va.

Jaha, vad gör man åt det då? Alla andliga läror har någon form av lösning, men alla har ett gemensamt: Du måste JOBBA på det! Hur då? Såhär och såhär. Men det är aldrig enkelt. Och hur ska man veta att det verkligen funkar? Vid min ålder har man inte längre tid att välja fel.

Sen har vi den här artistiska grejen. När man är pensionerad förväntas man sluta arbeta och njuta sitt otium (= stilla lugnt behagligt liv). Men om det mesta är ogjort, vad gör jag då? Det är nu jag måste sätta fart och få allt det gjort som jag inte har fått gjort tidigare. Jag målar och gör musik och skriver. Men det är lika svårt som det alltid har varit att väcka uppmärksamhet.

Vad skriver jag och varför? Jag skriver inte för att fråga någon om det är bra. Jag skriver därför att det är det jag håller på med. Det visar sig vara svårt att få bokförlagen att haja vad jag håller på med. Men det är en annan sak. Det funkar inte att skriva vad man blir tillsagd. Detsamma gäller målandet. Man målar inte vad man blir tillsagd och det är nästan omöjligt att sälja tavlor. Och jag syftar inte på amatörmässiga hobbytavlor. Jag känner många konstnärer som är helt professionella som har samma problem. Man måste måla det man håller på med, vad ska det annars tjäna till? Visst, jag har jobbat som reklamtecknare och då tecknar man vad man blir tillsagd. Det är lättare men inte riktigt vad jag vill hålla på med framför allt nu efter pensionen.

Så nu har jag fyllt 70, jag har halva livet framför mig och vet vad jag ska göra, på ett ungefär åtminstone. Lös den ekvationen om ni kan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>