Om icke-författande

En författare förväntas väl ägna sig åt författande. Men om man nu har skrivit ett antal böcker utan att egentligen tycka att det är nödvändigt att vara författare, så kanske man en dag hamnar i det läget att det man ägnar sig åt är icke-författande.

Även betydande författare kan säkert få ”skrivkramp” och tidvis ägna sig åt icke-författande, liksom en konstnär ibland kan icke-måla eller en musiker icke-spela.

Åkej. Varför skriver man? Om en författare får frågan ”skriver du för pengar?” blir svaret säkert nej. Det är egentligen en rätt konstig fråga. Varför skulle man skriva för pengar? För att bada i dem som Joakim von Anka eller krossas av dem som Citizen Kane?

För att kunna skriva måste man ha husrum, mat och en dator som inte plötsligt slutar fungera. Allt det där kostar pengar. Skriver man inte för pengar måste pengarna komma någon annanstans ifrån. Enkelt.

Ingenting av det jag håller på med gör jag för pengar i den meningen att jag vill ”köpa fladåber villa”, ”köpa flangdåbaber bil” eller ”resa på vräkig semesterresa i utlandet”. Jag gör det jag gör i den meningen att jag behöver tillräckligt med pengar för att kunna göra det jag gör.

Eller skulle ha behövt.

För att skriva behöver jag en dator som fungerar och en tillräckligt stor bostad och lite käk ibland. Bostaden är litet för trång, det är en jäkla överlastad tvåa. Överlastad blir den därför att jag också målar och spelar in musik.

Datorn får alltsomoftast signaler av typen ”stöder inte” från allehanda håll så den borde bytas ut mot en ny. Men den måste vara rätt kraftfull eftersom jag också gör musik och film i den. Sådant är både minnes- och processorkrävande. Pengar.

Musik och film gör man inte i en lägenhet, det blir alltför mycket oväsen. Därför behöver man en studio. Det kostar pengar. Jag hade en studio på 1980-talet men den kostade för mycket pengar. Idag kan man ersätta mycket av den tidens tekniska utrustning med en dator, men det behövs i alla fall en tyst lokal där man inte stör någon. Det kostar pengar.

Måla kan man göra i en lägenhet men den måste vara bra mycket större än den jag har för att inte likna ett loppis. Kostar pengar.

Men icke-författande. Om man inte skriver för att vara författare utan för att berätta något och för att någon ska läsa det man skriver så känns det som om något är fel när nästan ingen läser det skrivna. Åkej, det ger inga pengar heller men det är inte huvudfelet. Sen hamnar man i ett läge där kroppen inte länge vill vara med. Vitala funktioner är bortopererade och värken böljar fram och tillbaka genom benen. Först då fattar man hur mycket jobb benen egentligen gör. Så fort man använder någon del av kroppen tar man spjärn med benen. De och fötterna är kroppens stabila punkter som all annan aktivitet utgår från.

Värk, fysisk motsträvighet och inga läsare. Sömnproblem, smärtstillande, bombad känsla i skallen. Vad månde bliva av detta, om inte icke-författande? Kanske finns det någon utväg men jag har inte funnit den ännu.

Men, som Robert Broberg skrev i en låt, ”Ja’ e’ inte dö’ än, de’ ba’ luktar så!!”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>